Historia

“/”Historier från Fladen

När min far köpte fastigheten på Fladenvägen 7 (F7) 1965 var flertalet tomter redan bebyggda. Jag var 12 år och hade tillbringat mina somrar som barn i Skåne mellan Torekov och Båstad. Första gången jag såg tomten sent hösten 1965 var min reaktion: ”Pappa har du köpt en bergknalle mitt i skogen, är du inte riktigt…” Till slut kunde jag konstatera när träden försvunnit och huset byggts uppe på ”bergknallen” att det saknades fog för de farhågor jag hade då.  

Min uppväxt som tonåring på somrarna i slutet av 60-talet och början av 70-talet var omväxlande och lärorik. Vi blev ett gäng ungdomar från området, bl.a. på F2, F6, F10 och Prästuddsvägen 50, sammanlagt fem killar och två tjejer. Här några korta berättelser ur minnesbanken från den tiden, utan att göra anspråk på fullständig riktighet.

BASTUBRANDEN

Plötsligt kändes rök lång väg när vi befann oss på midsommarängen. Vi rusade hemåt och då brann bastun som låg bakom bostadshuset på F5. Brandkår tillkallades från lokala brandstationen i Harg i huset bakom busshållplatsen mittemot bondens ladugård med korna. Släckningsarbetet försvårades av att slangarna, som drogs från Fladenviken, visade sig var fulla av hål, men till slut släcktes branden. Som väl var blåste vinden åt rätt håll, annars hade bostadshusen på F5, F7 och F3 m.fl. varit i riskzonen. Branden orsakades troligen av att taket på bastun, som ofta eldades till över 100 grader, hade tjärpapp som skydd.

STAVHOPP

En av killarna på F2 hade en bambustav, som flitigt prövades, först genom en ansatsbana bakom kvarnen, senare på midsommarängen som hade mer plan mark. Rekordhöjden 3 meter uppnåddes av äldsta killen på F2, själv fick jag nöja mig med 2,70, vilket gav en bronsplats. Det ska tilläggas att stavhoppsgropen saknade skydd av något slag. 

SIMNING

Vingarna prövades oavbrutet och en gren var fram och tillbaka till Långgrundet. Längre än man tror och följebåt var aldrig aktuell. Inte att rekommendera idag.

SIMHOPP

Det badades i stort sett dagligen vid Garpen, som vi kallade klippan längst ut vid båthamnen i Fladen, och en gren var simhopp genom dykning. Det bestämdes hopp i 10 olika avsatser, varav 1 var längst ner vid vattnet och 10 högst upp på klippan. Äldsta killen på F2 klarade 10, medan jag inte vågade högre än 9. Ingen av dessa avsatser är att rekommendera pga skaderiskerna.

BADMINTON

På F5 anlades en badmintonbana där det tävlades flitigt. Olika segrare och sköna bad efter varje omgång.

HÅLLA-SIG-VAKEN

Sommarloven var ju långa och vid något tillfälle, antagligen när vädret var sämre, bestämdes att vi skulle hålla oss vakna så länge som möjligt. Vi fördrev tiden genom att bl.a. spela kort på nätterna. Segrare blev som vanligt äldste på F2 som höll sig vaken i ca 54 timmar, en tjej på F10 blev tvåa och jag trea på ca 48 timmar.

FISKE

Det fiskades ofta, mest strömming, gädda och abborre, men även en stor mängd ål, som togs på långrev och ryssjor. Bra ålfiske fanns med långrev från Garpen bort mot den stora stenen, som vi kallade Limpan, och i sundet mellan Knuuttilas och Plumpön. Ryssjor lades bl.a. vid Limpan. Eftersom det blev mycket fisk byggdes sumpar för både ål och gädda. Sumparna sänktes ner vid Fladenbryggan. Tyvärr överlevde gäddorna inte så länge. Djurskyddsföreningar hade säkert haft synpunkter på det. Däremot klarade sig ålarna bra.

GÄDDREKORD

Togs av förälder på F3 längst in i Fladenviken. Bland all vass låg den och kippade efter andan så det var bara att plocka upp den för hand. Den vägde 13 kg och trofén, dvs. gäddhuvudet, spikades upp på ett träd på tomten. Det hängde sedan där ett flertal somrar.

Annars var Fladenviken populär bland gäddor. Rekordet är 13 gäddor på en och samma dag. De togs genom att skrämma in dem i nät. Inte en helt normal fångstmetod det heller. Detta visar också att det kan löna sig att rensa bland vassen, vilket skett nu under senare år och förhoppningsvis underlättar gäddornas fortbestånd.

DIMMAN

Det fiskades även en del gös, sik, rödspätta och torsk. Framförallt torsk fanns en hel del under en kortare period, bl.a. utanför Rödkobben ute på öppet vatten.

Vid ett tillfälle utanför Rödkobben när vi pilkade torsk kom plötsligt en tjock dimma. Vi hann inte reagera och när vi dragit upp ankaret var det inte mer än enstaka meters sikt. Problemet var förstås att vi inte hade en susning om vilket håll Svea rikes fastland låg, oddsen var lika stora att vi skulle sikta på vårt östra grannland, vilket inte hade varit så lyckat. På känn styrde vi åt ett håll och mot alla rimliga odds blev det rätt. Efter det fick vi en kompass i båten av rådig förälder.

UBÅTSFROSSA

Vid ett annat tillfälle i samma område fastnade vi med ankaret, som till slut blev omöjlig att få upp. Vi tyckte också att båten rörde sig konstigt under försöken att få upp ankaret. Detta kan vara en efterhandskonstruktion eller så sviker minnet. Vi beslöt oss för att lägga en plastdunk för att försöka få upp ankaret senare. Dagen därpå kunde vi inte finna dunken och spekulationerna om att vi fastnat i en ubåt tog fart. Detta tilldrog sig ett par år innan ubåtsjakterna i skärgården bl.a. i Hårsfjärden. (En annan förklaring kan vara att korken på plastdunken inte var tillräckligt åtskruvad och därför tog in vatten och sjönk.)

AFFÄRSVERKSAMHET

När våra mödrar inte orkade ta hand om all fisk vi släpade hem såldes fisk, främst ål och gädda, till affären upp i Harg. Om det var Sunes Livs eller någon annan av de olika innehavarna, som ständigt byttes, minns jag inte, men klart är att det inte skulle accepteras idag. Ålen röktes gemensamt av ägarna av F1 och F3, som tillsammans byggt en s.k. flatrök. Som betalning fick de behålla en eller annan ål. Även på F7 byggdes en rök, men det tog alldeles för lång tid att röka ålen för otåliga ungdomar.

ANDRA NÖJEN

På helgerna drog vi iväg med båt till olika öar för att få vara ifred. Det tältades och dracks (mellan)öl. Ibland besöktes andra ungdomar på ön, bl.a. i en stor lada som låg vid Sandviken (numera Håknäs badplats). Tyvärr uppskattades vår närvaro inte av alla och vid ett tillfälle hälldes vatten i bensintanken, vilket gjorde att motorn skar på hemväg. Orsaken till osämjan var troligen konkurrens om öns tjejer. Det ska tilläggas att motorn lagades av ägaren till F2 efter att han plockat sönder motorn i dess beståndsdelar.

KONFIRMATION

Jag och två killar på F2 och F6 gick under en sommar på konfirmations-undervisning vid öns kyrka. Undervisningen bedrevs dagtid under ledning av prästen. Den gick enligt studieplan, men vid ett tillfälle en tisdag förmiddag under en paus gick ett par av oss upp i klocktornet och av misstag – förstås – råkade vi sätta igång kyrkklockorna. Problemet var att vi inte lyckades stänga av dem utan istället rusade vi iväg. Efter bannor av prästen tillkallades vaktmästare som stängde av klockorna. Annars var undervisningen trevliga stunder där vi bekantade oss med traktens ungdomar, mest tjejerna. Trots nämnda incident blev ingen av oss underkända.

KVARNEN

Hämtades från Åland av exploatören av området. Avsikten var att ha ett sjömärke som gjorde det lättare att hitta hem. Det fungerade många år, men numera är den nyttan begränsad pga all växtlighet.

MIDSOMMARÄNGEN

Lämnades oexploaterad för att samfälligheten skulle ha midsommarfirande och andra festligheter. Sedan dess har också midsommar firats i stort sett oavbrutet. I början hölls även en grisfest, populärt på 60-talet, och grisen helstektes över öppen eld. På morgonen efter upptäckte modern på F7, som inte deltog på festen, att filén lämnats kvar. Hon skar ut den och familjen fick en god middag. På midsommarfesterna var det, förutom de tävlingar som fortfarande hålls, även dragkamp mellan byarna. Fladenbyn vann oftast tack vare tunga ankare från F1 och F2. Kamperna upphörde efter några år, troligen pga skaderiskerna.

KNUUTTILA

I början av 1900-talet var fastigheten mittemot Plumpön en jordbruksfastighet. Lite oklart vad som odlades och var täkterna i så fall var belägna, området runt bostadshuset är idag väldigt litet. I början 1970-talet besökte jag huset och sonen till jordbruksfamiljen var då ca 75 år. Han berättade att som ung arbetade han i Stockholm, men att han hjälpte föräldrarna med jordbruket, antar att det främst var vår- och höstbruket, men även en del under sommaren. Han cyklade (!) efter arbetet på lördagarna (!) och cyklade samma väg tillbaka på söndagen. Det var säkert inte så mycket hjälp med tanke på den begränsade tiden, men enligt honom behövdes den. 

ENGGRÖN

Enggrön kom efter andra världskriget från Baltikum och bosatte sig i Norrviken. Hans hus ligger till vänster när man svänger uppför den lilla backen och in på Prästuddsvägen. Då var huset målat i grönt (!), nu är det uppfräschat i en grå kulör. Han yrkesfiskade strömming. När han landat fisken kunde vi trava in i köket och köpa, ofta till en krona kilot, om fångsten inte var så stor till 1,50. Det var billigt redan då, ungefär samma pris som en liter mjölk. Enggrön blev kvar på ön och hans gravsten finns på kyrkogården.